Vem är jag? Inspirerad av Franz Kafkas Passageraren

Jag sitter vid mitt skrivbord. Ett tomt word-dokument är öppet på datorn. Jag är här för att skriva min första skrivuppgift. Klockan tickar men jag har fortfarande inte skrivit ett ord. Kurslitteraturen står uppradad framför mig. Mina ögon vandrar mellan dem men jag vet inte vilken jag ska börja plugga med. Jag känner mig vilsen bland böckerna, som om alla kallar mig till en annan värld. Jag vet inte vilket ämne jag ska fokusera på eller var jag ska börja.

Tystnaden i rummet bryts av väggklockans tickande. Jag är förvånad över att det här ljudet som aldrig väckt min uppmärksamhet tidigare nu stör mig. Just i det ögonblicket kommer ett SMS till min mobiltelefon. Jag kan inte låta bli att kolla och få reda på att en ny kurslitteratur jag har beställt har kommit till utlämningsstället. Ironiskt nog, i stället för att vara glad sjunker jag djupare in i pessimism. Ännu en bok...

Trots att klockan är 8 på morgonen är det fortfarande mörkt. Snön som hade fallit i flera dagar smälte nu på grund av regnet och var överallt blöt. Det är väldigt kallt och jag vill inte gå ut och hämta boken. Men det verkliga problemet är att jag inte vet vad jag ska göra med den här nya boken. Varje ny bok gör mitt problem lite större. Mina ögon återvänder till datorskärmen. Det tomma Word-dokumentet väntar på mig men orden kommer bara inte. Jag känner att jag är mitt i inre kaos.